Efter uppgifterna om Arvikafestivalens konkurs rapporterar medierna om hur besökarna svek festivalen med knappt 3000 sålda biljetter. Hur numera tyskägda Hultsfredsfestivalen konkurrerade ut Arvika med att lägga sig på samma datum. Hur festivalerna dödar varandra med att ständigt växa i antal. Hur Depeche Mode-bokningen förstörde ekonomin.
Alla dessa anledningar är väl riktiga men sanningen är en annan. Arvika sköt sig själv inte bara i foten utan blåste av sig huvudet i samma veva! Efter att i flera år försökt leka hipsterfestival ute i Värmlandsskogen och boka band som är kreddiga på Södermalm i Stockholm förlorade man sin kärna, sin urpublik som kom tillbaka år efter år. De som man i pressmeddelandet vädjar om förlåtelse till är de man svek. Från att ha varit ett musikmecka för synthare/gothare/punkare/poppare/whatever förvandlades Arvika till en normisfestival. När inte synthen ens fick plats på de mindre scenerna de två sista åren tappade många av besökarna helt förtroendet för sitt forna sommarparadis. Brölande svennebananer ger inte den kontinuitet och stadga Arvika ville ha.
När man sent omsider insåg sitt misstag och inför årets upplaga gick ut med att man skulle tillbaka till rötterna var det för sent. Både jag och många med mig hade redan direkt efter förra årets festival beslutat oss för att det var den sista och började titta mot Tyskland i stället. Förtroendet var brutet och man kan inte lappa ihop det på ett halvår. 10 000 personer köper inte biljett bara för att man kryper till korset till sist och skickar ut Aphex Twin och Front 242 på scenen.
Ifall Arvikafestivalen någonsin uppstår igen känns idag ganska osannolikt, men tro mig när jag säger att festivalens död är allra mest deras eget fel. Inte besökarnas.
// Joakim Holfve, ElektroSkull – Synthportalen
Mja Joakim, jag förstår vad du menar men jag håller ändå inte riktigt med; synthpubliken är sannerligen ett släkte för sig själv och efter åratal av konstant gnäll från just synthpubliken om att det bara bokades tråkiga och dåliga band förstår jag mycket väl att Arvikafestivalen la ner mindre och mindre energi på den lilla biten av marknadsunderlaget som syntharna dock består av. De knappt 3000 biljetter som sålts till Arvikafestivalen i år ÄR nog tyvärr större delen av den svenska synthscenen borträknat från den stora minoriteten som alltid kom in gratis; medlemmar i band som spelar, medlemmar i andra band men som kanske gjorde ett gästinhopp för att få inträdet betalt, representanter från skivbolag och deras familjer, “crew” som oftast bestod av flickvänner eller andra familjemedlemmar, kompisar till bandmedlemmar som lekte ljustekniker, människor som köpt en systemkamera och tog bilder åt obskyra musikbloggar och så vidare och så vidare och så vidare…
Faktum är att ingen jag känner köpt biljett till Arvikafestivalen men väldigt många skulle dit – alla räknade helt enkelt kallt med att komma in gratis på ett eller annat sätt.
Eftersom jag själv aldrig betalat inträde till någon festival är jag naturligtvis inte rätt käft att uttala mig om hur rätt eller fel det är – men att lägga all skuld på Arvikafestivalen är inte schysst. Vi har alla lika stor del av hundhuvudet att bära och med “vi” menar jag HELA synth-Sverige.
Håller med Joakim Holfve till 100%