Format: CD, Digital
Skivbolag: Halidon Records
Releasedatum: 15 januari 2011

Genre: Synthpop, Pop

5/10

Kompetent synthpop som misslyckas med att ge bestående intryck

Jag måste erkänna att jag var hyfsat skeptisk till det italienska synthpop-projektet Babylonia‘s andra album “Motel La Solitude”. Trots min kärlek till synthpop och elektronisk pop i alla varianter så var jag tveksam över det faktum att bandet sedan länge stämplats som en italiensk kopia av Depeche Mode, vilket i sig inte är speciellt uppmuntrande till att börja med.

Men jag blev positivt överraskad; albumet visade sig vara förhållandevis starkt jämfört med de låga förväntningar jag haft på förhand. Tyvärr innebär inte detta ett suveränt album. “Motel La Solitude” kommer fyra år efter bandets debutalbum “Later Tonight” och även om jag inte hört detta så kan jag direkt säga att jag nog kan klara mig utan det om det påminner något om det nya albumet. Första spåret “A Feeling Without Feeling” inleds med en ljudbild som kunde vara ryckt rätt ur en av tyska De/Vision‘s inspelningar. Musiken fortsätter i samma spår, med liknande ljudlandskap och melodiöst tema och sångaren har en röst som är anmärkande lik Steffen Keth, De/Vision-sångarens dito. Andra låten inkluderar sedan en hel del gitarrinslag som jag inte direkt är intresserad av (jag vill ha min elektroniska musik helt elektronisk, tack).

Den första jämförelsen som jag kommer att tänka på är sweitziska Division Kent vars musik var en mix av synthar och gitarrer, bäst beskrivet som en hybrid mellan New Order och den tidiga postpunken. Men där Division Kent var briljanta med stark atmosfär låter Babylonia platt och oinspirerat i jämförelse. “The Cobble” låter som något som ett gäng mediokra gothrockare kunde jamma ihop tillsammans över en blöt nattsession i studion. Den hade lika gärna kunnat lämnats utanför albumet då den låter som något överblivet material som blev adderat i slutet av processen. Babylonia har rätt få intressanta ideér, även fast en del av spåren låter som demoversioner som antingen inte är helt färdiga, eller ens har givits tillräckligt med tid innan den sista mixen.

Det är förvånadsvärt få uptempolåtar på “Motel La Solitude”, större delen av albumet innehåller långsammare, balladliknande spår. Något som i sig är helt okej, men ger en rätt slätstruken lyssningsupplevelse. En stor del av detta beror också på att man i låttexterna försöker vara djup och meningsfull, men i slutändan blir det krystat och klichéartat.

Babylonia är i sitt esse när man ger simpla, raka låtar byggda på en enkel trumprogrammering, ett uttryckningsfullt akustiskt piano och analoga synthar utan att överproduera sin ljudbild. Tyvärr finns inte tillräckligt mycket av detta på albumet.

Att Depeche Mode är bandets absolut starkaste referens är fortfarande ett faktum. “Ethereal Connection” låter som en “Personal Jesus 2.0” och det är tydligt att Depeche Mode‘s “Violator” och “Ultra”-album har varit bandets största (enda?) influenser under inspelningen. Men där Depeche Mode använder gitarrer sparsamt och effektivt tenderar Babylonia att använda dem alldeles för mycket. Överlag så låter “Motel La Solitude” tunn och outvecklad som helhet och större delen av låtarna kretsar kring trumprogrammering, en basgång, vid ett fåtal tillfällen med melodiös touch och för mycket gitarrinslag. Detta är inte ett briljant synthpopalbum i stil med De/Vision‘s senaste “Popgefahr” och jag har svårt att se att albumet skall stå sig när vi summerar synthpopåret 2011.

För att summera det hela – “Motel La Solitude” är delvis ganska kompentent, men ger inte tillräckligt med bestående intryck på synthpophimlen.

// Sebastian Kivi, ElektroSkull – Synthportalen (korrektur/fri översättning Jens Atterstrand)

Tracklist

1. A Feeling Without Feeling
2. The Corner
3. By My Side
4. Beautiful Losers
5. Better Days
6. Ethereal Connection
7. Myself Into Myself
8. Requiem For Me
9. Soundtrack For An End
10. Enough Is Enough
11. Love, Not For Me
12. Camera Con Vista
13. Waiting For A Sun
14. Runner In The Night