Format: CD / Digital
Skivbolag: Eget / Proper Records
Releasedatum: Ute nu!

Genre: Pop, Synthpop

7/10

Eftertänksam diskbänksrealism av mogna män

I början av 1980-talet hörde Blancmange till B-laget i den brittiska synthpopvågen. De var lite mer musikaliskt udda, något mer postpunkiga, än samtida kolleger som Soft Cell, Depeche Mode och Visage. De hade några hits – ”Blind Vision”, ”Living on the Ceiling” och ”Don’t Tell Me”, men sedan är det tunnsått.

Jag kan inte precis påstå att jag legat vaken om nätterna och hoppats på denna oväntade comeback, ett kvarts sekel sedan de lade ner. Nya skivan ”Blanc Burn” blev ett tillfälle att lyssna igenom de tidigare skivorna och gissa vad? De är rätt trista, precis som jag minns dem, och den nya skivan är bättre.

Det är två eftertänksamma, medelålders musiker som med ett snett leende levererar ett antal nästan diskbänksrealistiska vardagsbetraktelser i olika stilar men i ett ständigt lunkande tempo. I ”By the Bus Stop @ Woolies” skäller en förortshund i bakgrunden. En annan låt heter ”I’m Making a Coffee”. Det finns många låtar om brusten kärlek och kraschade förhållanden, men Yello-doftande odditeten ”Don’t Forget Your Teeth” är första gången jag hör en låt som, vad jag förstår, handlar om en av följderna: bodelning!

Tänk om Adophson & Falk mäktat med något liknande – gubbpop som är mogen utan att vara tråkig.

Både Neil Arthur och Stephen Luscombe har fortsatt göra musik på varsitt håll efter Blancmanges splittring 1986. Årtionden av inblandning i allt från från soundtracks av olika slag till experiment med indisk musik har gett dem en stor palett att måla från, och ”Blanc Burn” är en varierad historia. I ”Radio Therapy” kommer inspirationen snarast från tidiga Kraftwerk, före ”Autobahn”, då de fortfarande spelade tvärflöjt.

Etnoinfluenserna som dyker upp här och där i Blancmanges musik – exempelvis sitaren i ”Living on the Ceiling” – gör att man kanske kan jämföra dem med svenska Twice a Man. På nya skivan är sitaren tillbaka i ”The Western”, en allt annat än västlig historia där det för övrigt låter som om Neil Arthur spelar på läppen. Bara en sådan sak gör ”Blanc Burn” väl värd att upptäcka.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. Bus Stop  3:39
2. Drive Me  4:15
3. Ultraviolent  3:37
4. The Western  3:40
5. Radio Therapy  4:34
6. Probably Nothing  5:27
7. I’m Having a Coffee  3:55
8. Don’t Let These Days  4:19
9. Wdyf  4:33
10. Don’t Forget Your Teeth  4:11
11. Starfucker  4:42