Format: Digital download
Skivbolag: Electric Fantastic Sound
Releasedatum: Ute nu!
3/10
Saknar egna paroller
Quelles Paroles är ännu en i den långa rad av orkestrar som låtit Depeche Mode förtära alltför mycket av det kreativa utrymmet i medlemmarnas respektive hjärnbarkar. För lyssnare med abstinens inför nytt DM-material, kan det vara värt att ge dessa sämre kopior på Martin Gores låtskrivande och imitatörer av Dave Gahans sångstil en chans. Själv klarar jag mig utan.
Kontrasten mellan en skicklig ljudbild och ett svagt låtskrivande är stor. Bland EP:ns fyra låtar och två remixar hittar jag inget riktigt starkt spår. Bäst tycker jag om Diskodiktators remix av “Purify”, som ger originalet en välbehövlig injektion med sin A Split Second-metalliska rytm. De instrumentala breaken – syntpercussion och blippande i “Purify”-originalet och orgeln i “Everlasting (Diskodiktator Remix)” – är också skärvor av något mer spännande och originellt, som jag gärna hade hört mer av.
Omslagstypografin är, något oseedat, inte stulen från Depeche, utan från New Orders klassiska samlingsalbum “Substance”. Det hade varit en mer överraskande källa att ösa även musikalisk inspiration ur.
// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen
Tracklist
- Terms Of Alloy
- Trieste
- Purify
- Rumours
- Everlasting (Diskodiktator Remix)
- 6 Purify (Diskodiktator 666 Seconds Remix)
Jag kan bli lätt irriterad på den här typen av recensioner. Det finns antagligen en miljon rock- och popband som låter ungefär som varandra. Hela EBM-scenen vibrerar inte direkt av egna och nya idéer och den traditionella synthpoppen och retrosynthen är minst sagt snarlik i allt som är väsentligt. Ändå kan jag se hur dessa band får bra reviews, men så fort någon gör synth med ett stänk av allvar avfärdas de som DM-kopior (eller snarare kopior av hur DM lät på 80-talet).
Detta är kanske inte den starkaste EP:n jag hört, men jämfört med mycket annat är den helt ok. Så vitt jag kan bedöma är det hyfsat starka melodier, ganska intressanta arrangemang och texter. Resencenten väljer dock att trasha bandet längs fotknölarna eftersom de påminner om DM? Det kanske säger mer om resencentens DM-komplex än bandets? Nej, de är inte Martin Gore, helt rätt. Men om man väljer en sådan måttstock torde det vara rimligt att den är tillämplig på sitens samtliga reviews, inte bara på de band man kan associera till DM, eller?
Djäkligt intressant! Varför är det så här? Helt ok att låta som vilket band som helst i musikhistorien utom DM?
/Peter