Artist: Lustans Lakejer (+ Ljusår)
Datum: Torsdag 17 februari 2011
Scen: Debaser Medis, Stockholm

Foto & Rapport: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet under rapporten!

Han har tappat allt sitt hår och rynkor plöjer genom ansiktet som sår. Ja, Johan Kinde har åldrats, om än med stil. Men i dessa sammanhang är just de yttre förutsättningarna ganska oviktiga. För när herr Kinde väl står där på scenen med sin nutida uppsättning av Lustans Lakejer och levererar bandets tre decennier gamla hits, så är han en av få som fortfarande kan skapa den där känslan.

De av nyromantiken frälsta tonåringarna i publiken under början av åttiotalet har bytts ut mot medelålders trebarnspappor och mammor i finaste kostymen eller festblåsan. Ja, måhända har inte publiken åldrats med stil på samma sätt som frontmannen själv, men vad spelar det egentigen för roll? Lustans Lakejer levererar ju fortfarande nyss nämda känsla. Känslan av att tiden verkligen har stått stilla sedan 1981 och att allt vi har är här och nu.

Nya albumet “Elixir” har tagits emot med skräckblandad förtjusning på vissa håll. I vanlig ordning hävdar jag att de som sågar kompositionerna idag begriper lika lite som de gjorde i början av åttiotalet och de kommer nog aldrig fatta någonting, helt enkelt.

De nya låtarna samt materialet från det ‘nygamla’ albumet “Åkersberga” från 1999 smälter bra ihop med de gamla hitsen och bildar en snudd på perfekt enhet över de två timslånga setten. Detta tillsammans med en för kvällen nästan oförskämt vacker Jenny Silver på körsång samt en fantastisk insats på duetten “Eld & vatten”, med avslutande kyss och allt, så kunde det inte blivit bättre!

Tyvärr är jag själv lite för ung för att kunna jämföra med någon av bandets spelningar under det tidiga åttiotalet. Jag fick nöja mig med att som tioåring drömma mig bort på mitt pojkrum med de tidiga skivsläppen på vinylspelaren. Även om så är fallet, så är jag övertygad om att man levererade samma känsla då som nu. När avslutande “Skuggan av ett tvivel” slutligen ekar ut och bandet lämnar scenen så är den där känslan kvar i lokalen. Tiden har stått stilla i ett par timmar och det känns faktiskt lite vemodigt att behöva kliva ut i den isande februarinatten och inse att det är 2011.

Förbandet Ljusår var för övrigt en trevlig bekantskap live. Lite småstelt och stillastående på scenen men materialet är starkt och något säger mig att vi kommer vi se mycket mer av dem framöver. Man körde en tvådelat miniset där de senare, mer elektroniska materialet tilltalade mig mest och innehåller bandet starkare låtar.

Setlist del 1

• Det verkade så viktigt då
• Förbjuden frukt
• Tills gryningen skiljer oss åt
• Fascinerad
• Eld & vatten (med Jenny Silver)
• Jag hade slutat drömma om att känna så här
• Skönhet kräver ingen tolkning
• Begärets dunkla mål
• En nöjenas natt (på dina drömmars ö)
• Nyhetens behag
• Image Fatale
• Massans sorl

Setlist del 2

• Rendez-vous i Rio
• Man lever bara två gånger
• En främlings ögon
• Stilla nätter i clichy
• Vackra djur gör fula saker
• Läppar tiger, ögon talar
• Diamanter
• Män av skugga
• Paradisets portar
• Skuggan av ett tvivel

Ljusår