Vi tog oss en snackis med arrangör Ann-Sophie Wimmerstedt, för oss i synthsvängen mer känd som Adora Batbrat, grundare och arrangör av splitternya Vince Festivalen i Karlskrona. I samband med denna visas även en konstutställning som heter “Vi kallade oss synthare”, uppsatt av Designgruppen Clavia.
ES: Hej Ann-Sophie! Berätta lite mer om din bakgrund?
AB: Hej Jens! Jag blev synthare 1984 som så många andra på den tiden. Jag har varit aktiv besökare på diverse evenemang genom åren och aldrig lagt synthstilen på hyllan. Svarta kläder i alla väder. Jag skäms lite över mitt färgglada hår numer, men efter 15 år med vitt så tröttnade jag helt enkelt.
ES: Hur uppkom idén till “Vi kallade oss synthare” och hur har arbetet med Vince Festivalen sett ut?
AB: Nu låter detta helt knasigt, men det kom i en dröm! Jag vaknade och sade: “Vince! Vince Festivalen skall jag göra och det skall inte bara vara en festival, det skall vara en konst-happening med”! Maken tittade misstänksamt på mig, men redan dagen efter började jag träffa tilltänkta samarbetspartners som Studiefrämjandet SydOst, Musik i Blekinge, Blekinge Museum och Blekinge Upp. Planen var att samla diverse konstnärer som är/har varit synthare för att belysa det faktum att det finns väldigt många kreativa krafter inom denna, för allmänheten, “suspekta” subkultur samt få de “oinvigda” att förstå kulturen runt synth och att de invigda skulle hitta ett igenkännade.
ES: Hur är din syn på synthscenen idag?
AB: Lite blandad. Jag tycker stilen gått förlorad. Jag är uppvuxen i Kalmar och där var det en skyldighet att alltid försöka vara on top, att överträffa sig själv. Jag blir alltid besviken när jag ser uttvättade svarta jeans och en bandtröja på en konsert. Då tycker jag det är synd att folk inte ansträngt sig lite mer av respekt till bandet.
Tillbakaväxten av synth har tyvärr stannat av och nu är de flesta av oss aktiva 30+, vilket är synd. Mycket tror jag beror på att det inte finns några specifika image-band med bra musik som lockar in de mer visuella ungdomarna. Där hoppas jag på att band som Mergel Kratzer skall ge ett bestående intryck.
ES: Hur har utställningen och festivalen tagits emot?
AB: Över all förväntan! Designgruppen Clavia som satte utställningen består av; mig och Linda Jomshof (Richard Jomshof från Elegant Machinery’s fru). Med utställningen har vi varit med på TV4, minst 5 dagstidningar, oändliga websidor och överallt där utställningen nämnts har även festivalen varit med. Vernissaget var nog en stor chock för Blekinge museum då det var en stor ström av folk hela första dagen. Enligt museets chef (som även är mamma till en av grabbarna i EBM bandet Militantcheerleaders on the Move!) så var detta den största uppsluppning på ett vernissage hon sett. Roligast är att det alltid är folk inne i utställningen när jag varit och sprungit på museet och folk läser verkligen noga alla lappar, de scannar inte bara av. Några sade att man liksom inte vill gå därifrån. Det är ett väldigt bra betyg. Festivalen känns efterlängtad. Att Covenant skulle vara huvudband var bestämt sedan början. Jag älskar deras musik och att de även spelade sin första konsert under namnet Covenant 1992 på en konsert arrangerad av min man här i Karlskrona, vilket sedemera gav dem ett skivkontrakt med vår vän i Memento Materia gör cirkeln sluten.
ElektroSkull – Synthportalen önskar lycka till. Hoppas festivalen och utställningen blir välbesökt!
